Chains off!

Panda Da Panda - Titta när han dansar



.. det är Stefans fel att jag fått den här på hjärnan.

Eller du som inte har problem med nakenhet:

Panda Da Panda - Titta När Han Dansar (Official Uncensored Video)

Nu ska jag iallafall göra mig iordning för jobbet, herregud.. jag skulle inte ha duckit rödvin igår - vad är det för fel på mig?? Har dessutom inte slutat röka ännu - kan ju slängas på min bakfylleångest.

"Personlig utveckling innebär inte att sitta inne med alla de rätta svaren, utan att ha förmågan att ställa de nödvändiga frågorna för att utveckla sig själv"
Jonas Gåde

Människor idag agerar utifrån sina kartor av verkligheten, inte utifrån själva verkligheten. Arbeta med det enda som du faktiskt har kontroll över; dig själv.

"Kartan är inte territoriet"
Alfred Korzpyski



Du kan testa dig själv på http://www.psykologitest.se/sjalvkansla.php

Det gäller att förstå hur din hjärna fungerar. Vart har du fått dina föreställningar ifrån? Vilka frågor ska du ställa dig själv när du hamnar i en situation som för dig är obehaglig?

Tänk om du, i blöjor, protesterat och vägrat ta ett kliv till efter ditt första fall? Misslyckanden tas på stort allvar, och lyckas man inte första gången vill man inte gärna misslyckas igen. Men misslyckande är endast feedback och lösningen på ett annat problem.

Visste du förresten att en kommunikation består av:

• Ord 7%
• Röst 38%
• Kroppsspråk 55%

Tänk på det nästa gång du känner dig obekväm i en konversation.

Jävligt intressant faktiskt! Om man bara orkar bläddra sig igenom 100 sidor om kognitiv terapi..

Hoffmaestro spelar på Hultsfredsfestivalen i år! Dit ska jag o syrran!

Ett tidigare inlägg då min norska väninna försökte få tag på mig, och min bror tror inte att norskar förstår svenska...... så han skriver:

You can't been friends with Emelie that long if you try to contact her to through her mobile!
It's easier to get a call connected to the american president than her.


Jag flyttade hem till Västervik och bytte därför (igen) nummer och uppdaterade detta på facebook varav min bror skriver:

Bror: Så kan jag ta bort dom andra 9 numrena som är sparade under ditt namn nu?

Jag: Nae, det här numret kommer vara i bruk i 2 veckors tid innan sim kortet löses upp. Efter det används mitt norska, för att sedan övergå till det nummer som slutar på 19. Jag kan ju inte göra det allt för lätt? ;)

Han bifogar:



Min andra bror kommenterar:

Andra bror: Tell me about it, jag vet fortfarande inte vilket nummer man når henne.

Vänligt inlägg:

Emilia: - Svara i telefonjäveln någongång då!

Jag: Det är inte lätt att skaffa sig ryktet att vara svårare nådd än presidenten.

Jaha, ännu en ledig dag i kära Västerviken... Det här med jobbet har inte direkt kommit igång ännu, och jag börjar bli uttråkad. Kollar lite på flygbiljetter 3900:- för att ta sig till New york.. 400:- till Paris.. JAG VILL RESA IGEN!

Vi var hos farmor också. Louise fann luftgeväret i garaget och vi sköt på allt som sprang förbi..

Louise, jag och pappa åkte ut till mormor för att hjälpa henne i trädgården. Morfars älskade trädgård.








Hade lite roligt också...

Idag var jag på morfars begravning. Usch, jag hatar begravningar.. fast jag vet att han har det bättre där han är nu. Tycker bara synd om lilla mormor som har haft någon att ta hand om i 60 år och står helt plötsligt ensam. Grät en hel del. Men efter det åkte vi ut till stugan som morfar älskade så mycket och försökte bara tänkte på vilken fantastisk morfar vi har haft. Jag och min tvillingsyster Louise åkte ut på sjöäventyr.







Gick lite vildare till när Louise tog tag i årorna.

Lolle: - Jag ska nog börja lära mig sånna här saker. Typ ro och sånt.



Lolle: - Stå inte i båten!





Lolle: - Hur parkerar man en båt?!

eller Svensker er mennesker; ett program där norskarna gör narr av svenskar! Helt sjukt bra.

http://p3.no/svensker/episode-1/ - Första episoden. Bor du i Norge eller ska flytta dit och är över 18 år kan du söka in och vara med i programmet.

Erik, jag, Jasmine och Magnus. Vårt kollektiv uppe i Norge har nog varit det bästa som funnits. Har älskat att bo tillsammans med dom men nu är det dags att flytta tillbaka till Svearike igen. Älskar er, och kommer aldrig glömma mina sambos <3

Vattenfallen i Montezuma.



Gillade att sitta i träd jag... här ska vi klättra upp igenom djungeln för att ta oss till dom mindre vattenfallen.





Vi tog oss lätt runt med en fyrhjuling som vi hyrde för 65 dollar om dagen.



Älskade Jasmine leker lite. Sexar lite.








Jävligt dålig hållning.. men det här är alltså den första våg jag tar, och jag STÅR upp på den, i Santa Teresa, Costa Rica.



Då drar man ifrån paradiset - släpar oss i princip därifrån eftersom vi fortfarande bara besökt ett av dom fyra som var tänkta.

http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5919378

Nu är det på tiden att någon uppmärksammar Västervikspolisens inkompetens. När jag läste om skottdramat som inträffade en söndagsnatt i vårt lugna Västervik och om polisens frånvaro blev jag inte överraskad. Jag tänkte tillbaka på det bemötande jag fick då jag en kväll för två år sedan försökte få hjälp av vår polis.

 

Han var 19 år gammal och hade många problem i sitt förflutna med en mor och en far som begått självmord ett par år tidigare. Han kämpade sig igenom sina svåra tonår utan föräldrar och mycket droger var inblandade.

 

2008-10-06 Det var natten till måndagen och centrum var stilla, vi var ensamma på gatorna. Berusade promenerade vi i fem timmar, jag passade på att visa honom staden eftersom det var hans första besök här. Vi gick bland annat ner till hamnen där vi satt ute på piren och pratade. Jag minns än idag inte vad vårt samtal handlade om, vad som skulle komma att bli hans sista ord i livet.

 

Jag kommer fram till vår gemensamma vän ensam. Han var försvunnen. Dagen efter hör vi ingenting ifrån honom och han är inte kontaktbar på sin telefon, så vi börjar bli oroliga. Jag, tillsammans med hans vänner ifrån Norrköping och våra gemensamma vänner ifrån stan som var de enda personerna han kände eller kunde kontakta, började leta efter honom. På kvällen förstår vi att det måste ha hänt något, hans flickvän och fler vänner åker till Västervik för att hjälpa oss hitta honom.

 

Jag ringer 114 114 och blir vidarekopplad till polisen i Västervik. Jag förklarar vad som har hänt och talar om för de att det finns inte en möjlighet att han träffat någon, eftersom alla han kände var med mig och han hade hört av sig om han var okej. Det minsta de kunde göra för oss var att skicka ut en bil för att kunna täcka ett större område. Även om vi var många letade vi tills fots.

 

Kvinnan jag talar med låter nonchalant och förklarar för mig att det inte finns något de kan göra. Irriterad slänger jag på luren och vi fortsätter att leta hela natten. Hans bästa vän känner sig orolig över att det finns en hamn och vi letar så gott vi kan i det mörka vattnet. Han har fått epileptiska anfall förut och det fanns en risk att han befunnit sig på piren där vi tidigare hade suttit och hamnat i vattnet. Vi avslutar vår sökning efter många timmar för att återuppta det i dagsljus.

 

Vi vaknar tidigt på tisdagsmorgonen den 8: nde oktober 2008. En av hans vänner kollar Västervikstidningen på nätet, vi sitter chockade en stund av bilden vi får se på första sidan. ”En man i 20-årsåldern funnen i fiskarhamnen”. Vi ringer polisen och blir inkallade på förhör.

 

I två års tid har jag haft en skuldkänsla för vad som hände, jag har känt att det var mitt fel. Jag tappade bort honom. Jag är mörkrädd och ville inte gå ensam, han erbjöd sig att följa mig. Det finns så många saker jag velat ändra på men mitt samtal till polisen är något som känns som ett riktigt nedslag, det hade gjort en sådan skillnad, kanske vi hade kunnat rädda honom. Bemötandet jag fick av kvinnan på polisstationen gjorde inte ett försök till att lugna mig, visade inget intresse av att vilja hjälpa till och pratade till mig som om hon inte tog mig på allvar.

 

En vanlig syn är ju att se styrkor utanför Palladium. Två män skojbråkar utanför Palladium på Valborgsmässoafton – 8 poliser rusar dit! Det räcker med att man vinglar till för att få skjuts: En kvinna på väg hem från en utekväll, lite rund under fötterna och polisen får syn på henne och stannar för att fråga var hon är på väg. Hon förklarar att hon är på väg hem och pekar på sitt hus. Detta slutar med att de plockar in henne i polisbilen och kör henne direkt till fyllecellen. Detta var hennes andra oturliga bemötande med farbror Blå och en tredje gång innebär att hon riskerar att förlora körkortet.

 

Skottdrama! Och polisen lyser med sin frånvaro. Kommunikations fel?  Ska det vara så svårt att ringa ett telefonsamtal när man bor i samma kommun? Jag lyckades göra ett telefonsamtal från El Salvador, 10 000 kilometer härifrån, och hem.

 

Jag gick igenom stadsparken sent på måndagskvällen och funderade på om jag borde vara orolig för att bli beskjuten. Det har aldrig slagit mig förut men med tanke på hur många människor som kunde ha skadats eller mist livet när någon bestämmer sig för att skjuta mot personbilar och bussar och inte inser att ett skott kanske inte träffar någon men en chock hade kunnat innebära att man kör över på fel körbana och krockar istället - det kunde ha varit rena avrättningar! Jag överdriver säkert men jag menar bara att söndagens skottdrama hade kunnat sluta katastrofalt.

 

Vart finns ni för att försäkra vår trygghet? Vart finns ni när ni verkligen behövs? Istället för att anställa fler poliser; satsa på utbildningen och se till att de poliser som är i tjänst idag gör sitt jobb. Kvalitet är bättre än kvantitet. Och kanske en ny telefonväxel? Ska ni vinna ungdomarnas respekt, sluta kasta de i fyllecell! Visa att ni är där för deras trygghets skull, inte för att jävlas. Visa oss att ni vill vårt bästa istället för att spela på er maktposition.

Då har man hälsat på sin favorit Emilia nere i Kalmar över helgen. Studentbar är ju grejen! Ett glas vin kostade 15 kr! Dessutom var det ett band från Malmö som hette Shout and stout eller nåt, som spelade irländsk musik. Inte ofta man får försöka dansa linedance ju!

Dagen efter blev det att hänga sig på tork efter en blöt helg:

Lärde känna en fransk fotograf och en modell från Quebec i Guatemala, vi gjorde ett roligt photoshoot på gatorna. Mycket roligt och jag slänger upp fler bilder från detta nästa vecka.





Fotograf: Brice Bertocchi och modellen Christelle.

Här sitter man och gör sin dagliga kunskapsjakt på Nationalencyklopedins hemsida och vad får man för fråga? Beskrivningen av den här maran gör det hela roligare:

Citerat från wiki:

Av "maran" skapade folktron tidigt ett trolldomsväsen, som omtalas redan i de fornisländska sagorna och som kallades Nattmaran. I Norden tänkte man sig maran i form av en kvinna som smyger sig in i sovrummet på natten, genom nyckelhålet eller minsta lilla springa, och sedan sätter sig grensle över den sovandes bröst (att "ridas av maran"). Ordet har också givit upphov till uttrycket mardröm för hemska drömmar.

Maran sade ibland vara en människas ande, men behövde inte ha en människas gestalt när den hemsökte folk om natten, utan kunde se ut som till exempel en katt, hund, apa, mus, fjäder eller garnnystan. Det finns olika uppgifter om vad som gjorde människor till en mara, ibland på grund av avund eller för att en katt hoppat över ett odöpt barn. I de gammaldanska landskapen berättades det att havande kvinnor som försökte få en lätt förlossning genom att krypa igenom fosterhinnan från ett föl straffades genom att barnet, om det var en flicka, blev en mara. Om barnet var en pojke blev det istället en varulv.